Det fanns hopp.

Jag vet inte vart jag ska börja. Det var 180 minuter som gällde. 90 på bortaplan i Valencia och 90 på hemmaplan i Πειραιά. Vi börjar med bortamötet.
Levante började starkt och fick utdelning med ett tidigt ledningsmål. Efter det börjar Olympiakos komma tillbaka men sedan får Levante med sig en felaktig straff vilket resulterar till att Abdoun blir utvisad, återigen felaktigt. Martins stiger fram men skjuter ca 1 meter utanför Megyeris högra stolpe. Det fanns fortfarande hopp. Men sedan kom andra straffen för kvällen och den till hemmalaget igen. Inte lika felaktig denna gång men ändå tveksam. Jag förstår inte hur domaren kunde vara så säker. 2-0 var resultatet iallafall i HT. Ut kom en ny Olympiakos och även om vi var en man mindre så pressade vi bra och skapade chanser. Träffade målramet två gånger. Men, alltid det där men, lyckades Levante kontra in med sin Martins som chippade över Megyeri. 3-0. Olympiakos spelade okej, det fanns hopp om en mirakelvändning. Vi hade gjort både 4-0 och 5-1 i EL tidigare men, alltid det där men, nu har vi ingen Nikopolidis i målet, ingen Mellberg i backlinjen, ingen Djorjevic i mittfältet, ingen Kovacevic, ingen Galleti. Fansen hade höga förhoppningar. Miraklet skulle ske. Det såg bra ut i andra mötet, fram till den 9' då Lavante får en hörna, Fejsa tappar sin markering och vem annars, Martins nickar in den från tvåmetershåll. Nu var det Roy Caroll som vaktade målet och han gjorde det okej. Men det stod 0-1 Levante och 0-4 totalt så Olympiakos behövde göra fem mål på 80'. Det fanns fortfarande hopp. Men minuterna tickade iväg och ingenting hände. En halvchans från Mitroglou som skulle varit mål men icke. Vi var lite som Barcelona mot Milan i onsdags. Vi hade boll men kom ingenstans. Ingenstans. Jag började tappa tålamodet. Ingen av dem rödvita spelarna kämpade. Ibagaza kom in sista 20 och visade lite glöd men det var det. Packa väskorna och lämna europaspel OCH inte ens med huvudet högt. För andra året i rad!

Jag är besviken på dessa spelare som tar på sig världens finaste tröja, som representerar världens finaste klubb och som spelar med världens bästa fans vid sin sida match efter match men ändå inte förstår vad det innebär att göra dessa saker. Vi hade Torosidis men han spelar i Roma nu. Pantelic får inte spela för han håller inte. Dem yngre verkar bara sikta mot att bli nästa Messi och skiter i vad som händer nu. Levante själva hade inte förväntat sig en sån lätt match för det var en lätt match. Ingen kämpade, ingen ville och det är det jag är mest besviken på.

Aldrig tyckt om Megyeri för han är kass ute i Europa när det gäller. Förra året gav han bort avancemanget till Metalist gratis.

Det enda vi försökte med var att ge bollen ut till kanten och sen göra inlägg till två stillastående anfallare som inte kunde göra något mot fem svartklädda.

Nu är det ligan och cupen som gäller men det är ett skämt. Varken ligan eller cupen håller Olympiakos-nivå. Den enda som kan hota är PAOK och de är ändå flera steg bakom. Ändringar måste ske och vi måste sluta byta tränare.


RSS 2.0